Vår livsstil lämnar avtryck i naturen. Ekologiskt fotavtryck kallas den landyta som behövs för att förse befolkningen i ett område med mat, transporter och bränsle och för att ta hand om avfall och utsläpp. Det ekologiska fotavtrycket är ett mått på hur mycket vi påverkar miljön genom vårt sätt att leva.
För att räkna ut storleken på ett ekologiskt fotavtryck tittar man på landets yta och granskar landets användning av naturresurser. I snitt har varje människa i världen ett ekologiskt fotavtryck motsvarande ungefär 2,7 hektar (27 000 kvadratmeter). I den rika delen av världen gör vi av med enorma resurser genom att bland annat köra bil och äta importerad mat. Det gör att vårt ekologiska fotavtryck blir stort. Jordens kapacitet beräknas vara 2,1 hektar per person, så det betyder att vi förbrukar mer än jorden kan leverera.
Rika och fattiga länder
Sveriges ekologiska fotavtryck är drygt 5,1 hektar per person och i USA är det 9,4. Ett fattigt land som Bangladesh har ett fotavtryck som inte är större än en halv hektar. Det innebär att den rika världens konsumtion förbrukar miljöresurser som annars hade kommit den fattiga världen till godo.
En bil till alla kineser!
Om alla människor på Jorden skulle utnyttja lika stora resurser som oss i industriländerna, räcker jordklotet inte till för att försörja oss alla. Det här är ett stort hot mot miljön. I en del länder, som Indien, Kina och Ryssland, höjs levnadsstandarden snabbt och de ekologiska fotavtrycken blir allt större. Vad händer om alla kineser har en egen bil precis som människorna i den rika världen? Hur kan vi göra fördelningen av resurser mer rättvis?
Samarbete sprider kunskap
Inom FN pågår idag ett globalt miljöarbete för att komma tillrätta med miljöproblemen. Till exempel finns idag Kyotoprotokollet, som går ut på att I-länderna ska minska sina växthusgasutsläpp. I-länderna spelar en viktig roll i miljöarbetet eftersom det är en nödvändighet att lämna mer ekologiskt utrymme till utvecklingsländerna. Den industriella utvecklingen som i-länderna har gått igenom har inneburit perioder med mycket utsläpp, men metoderna har hela tiden blivit bättre och renare. Genom internationellt samarbete måste den här kunskapen spridas till länder som ännu inte utvecklats fullt ut industriellt, så att de använder teknik som begränsar miljöbelastningen.
Källa: Världsnaturfonden
