Fjärrvärme är den dominerande uppvärmningskällan för flerbostadshus och lokaler. Samtidigt är fjärrvärme ett bekvämt uppvärmningsalternativ för många villaägare, eftersom de slipper arbetet med den egna pannan; ingen sotning, ingen eldning och man behöver inte fylla på bränsle.
Fjärrvärme innebär att husen i hela eller delar av städer kopplas samman i ett gemensamt kulvertnät. Värmen produceras i ett centralt värmeverk eller kraftvärmeverk. Kraftvärme innebär att både el och värme kan produceras samtidigt.
Fjärrvärmecentralen
Värmen transporteras till fastigheterna i nedgrävda kulvertrör. För att kunna ta emot värmen från kulverten behöver fastigheten utrustas med en fjärrvärmecentral, där bland annat två värmeväxlare finns, en för varmvatten och en för värme.
Fjärrvärmeverket
Värmeproduktion i stora centrala anläggningar (pannor) är effektivare och miljövänligare än när varje villaägare eldar i sin egen panna. Professionell personal kontrollerar driften samtidigt som energin i bränslet utnyttjas optimalt. Även spillvärme från industri eller avloppsvatten kan användas i fjärrvärmesystemet.
En stor del av Sveriges fjärrvärme produceras med biobränslen. Biobränslen hämtas i form av restprodukter från bland annat sågverk och andra träindustrier och från överblivna grenar och toppar i skogsbruket. Förbränningen sker under kontrollerade och miljövänliga former.
Användning av fjärrvärme i Sverige
Fjärrvärme är den vanligaste uppvärmningsformen för flerbostadshus och lokaler och den dominerande uppvärmningsformen i 245 av Sveriges 290 kommuner. Fjärrvärme svarar för cirka hälften av det totala uppvärmningsbehovet i Sverige.
Under år 2008 levererades drygt 48 TWh fjärrvärme. Av de totala leveranserna gick ungefär 60 % till flerbostadshus och småhus, omkring 30 % till uppvärmning av servicesektorns lokaler och 10 % till industrin.
